Flygkaos i London

Ja, jag har sannerligen haft en av mina mer spännande helger. I fredags steg jag upp strax efter klockan sex när jag sovit endast fem timmar. Lyckligt ovetande om vad som väntade mig drog jag väskan den långa vägen mot busstationen. Det hade för ovanlighetens skull snöat under natten och det var fint ute. Bussen lämnade tidsenligt och styrde mot Heathrow. Väl på Heathrow tog det lite tid innan jag listade ut hur jag skulle ta mig till terminalen men det ordnade sig till slut. På terminalen väntade jag någon timme innan min kompis Julia, som också skulle ta samma flyg till Sverige, kom. Ett tag därefter kommer Julia och säger att flyget till Stockholm blivit inställt. Då börjar köandet. Totalt köar vi fyra timmar för att få veta att vi inte kan boka om flyget men att vi kan bo på ett hotell nära Heathrow som British Airways ska betala för. Hotellet var med engelska mått mätt lyxigt och vi fick väldigt god middag och frukost. Nästa morgon åker vi ut till Heathrow igen. Köar igen. Då får vi veta att det inte går att boka om den dagen heller. Dessutom får Julia höra att alla British Airways flygplan är fullbokade fram till jul. Flygplatsen är helt full med folk och polisen går runt med k-pistar. Det är bara att försöka ordna boende och flyg själva. Men då ska ni ha i betänkande att i stort sett alla flyg är inställda och att tusentals människor behöver få tag på hotellrum och flygbiljetter hem innan jul. Då är mamma en räddande ängel och ringer Sjömanskyrkan och bokar även två flygbiljetter från Gatwick med Norwegian. Jag ska tillägga att vid det här laget har London fått en hel del snö, något som de inte kan hantera. Vi hade bara ren tur att vi hann ut till Sjömanskyrkan med tunndelbanan, för linjer stängdes konstant, även bitar av den vi åkte på. Morgonen därpå går vi på morgonbönen på Sjömanskyrkan, kunde inte skada tyckte vi. Sedan blev det frukost och vi begav oss mot Gatwick. Efter två olika bussar var vi på flygplatsen runt kl 14. Planet skulle gå klockan 20.25 så vi påbörjade vår väntan hoppandes att vi skulle kunna åka. Det ska tilläggas att dagen innan var alla Londons flygplatser stängda. Som tur var fick vi indikationer på att planet skulle gå. Gatwick var helt fullproppad med människor och även här fanns det säkerhetspersonal med k-pistar, något som inte är helt kul. Lite senare på kvällen fick vi reda på att planet skulle lyfta kl 23, men när klockan var 23.30 hade vi fortfarande inte fått veta vilken gate vi skulle gå till, dessutom fanns ingen från Norwegian på plats och vi fick höra att det kanske inte ens fanns ett plan som kunde flyga oss till Arlanda. Vid det här laget var hoppet inte stort. Då plötsligt dyker gatenumret upp och vi går/springer den förhållandevis långa biten till gaten. Snacka om att vi var lättade. Planet lyfter och vi flyger mot Sverige! Men det slutar inte där. Under flygresan sover jag hela tiden. Vaknar strax innan landningen som även den går bra. Men när vi står stilla och folk börjar resa sig för att gå av planet säger de i microfonen att folk måste gå framåt i planet för att den tunga packningen gjort att planet blivit baktungt och att vi riskerar att tippa bakåt. Inte precis vad man önskar att höra när man är jättetrött, sitter nästan längst bak i planet och inte har någon möjlighet att röra sig framåt. Det går emellertid bra och vi kommer av planet. Men väl vid bagagebandet är det inte våra väskor som kommer, utan väskor som skulle med ett annat plan. Så just nu är jag på Arlanda men min väska är någonstans ute i Europa. Ja, nu vet ni hur jag haft det sedan fredag morgon. Men nu ses vi snart, för nu är jag nästan hemma!